kipochtok

Nu har man börjat smälta upplevelserna och allt återgått till vardag. Men än finns hela upplevelsen i färskt minne varför jag tänkte återge hur det gick till när vi åkte 150 mil tur och retur för att starta på VJP i Gettorf, Schleswig-Holstein.

 

Det var bestämt redan innan valpen var beställd att den skulle testas i Tyskland. Detta eftersom jag för några år sedan var nere och tittade på ett VJP och blev mycket imponerad av upplägget och domarnas rigorösa granskning av hundarna. Både valpen och ”gamla” Kip fick vaccination mot rabies redan ett år innan provet.

Hela injagningen av valpen fick gå med siktet inställt på just VJP. Tidigt tillvänjning av allt vilt som hunden skulle få jaga, såväl fågel som hårvilt. Detta kompletterat med mycket kontaktövningar för att stärka banden mellan hund och husse.

 

Jakt och jaktträningssäsongen fick dock avslutas i förtid pga av den rikliga snömängd som fanns över hela landet. Dessutom lyckades valpen dryga två månader innan den tänkta provstarten bryta en klokapsel.

Frågorna hopade sig, är han verkligen tillräckligt tränad, kommer klon att hinna läka ihop.

Två veckor innan avresan va i alla fall klon läkt och lite lättare fågelträning kunde genomföras då snön släppt sitt tag. Tok han sökte helt OK och jobbade på bra med för åldern godkänd reviering. Dock fick vi inga chanser på fågel men husse tyckte tok visade att han kunde klara av provet.

 

Fredag 9 april inleddes med att husse fick lov att jobba hade av misstag bokat in ett byggmöte. Nu spelade det inte så stor roll då matte inte heller kom ifrån på förmiddagen. Kl 15 var i alla fall allt packat i bilen och vi började rulla mot Kristianstad, där vi blivit lovade övernattning hos våra goda vänner Jens & Malin. 3 timmar senare rullar vi in på gårdsplanen och några öl senare hittar vi äntligen ner i bäddsoffan.

 

Tidig uppstigning följande morgon. Efter frukost kom vi iväg klockan hade tickat fram till 8 trotts att vi skulle varit iväg vid 7. Fem timmar i bilen, Öresundsbron, stora och lilla beltbroarna och sen ner genom jylland. Straxt efter kl 13 va vi så framme och mötte upp de övriga svenska deltagarna. Det blev som vanligt flera kära återseenden men även några nya ansikten. Eftermiddagen blev lugn och efter incheckning tog vi oss till en av de lokala resturangerna, personalen blev lite överraskad när 14 svenska snubbar in.

 

Nästa morgon blev det tidigt uppstigning, det var ju den stora provdagen. Promenad längs byns gata. Tok små stod för några koltrastar i en häck. Just ståndet är det som jag va lite osäker på, visst han står jättebra men har ju inte haft mer än en handfull chanser på vildfågel och kanske ett tiotal stånd för utsatt fågel.

Lyckas trycka i sig lite frukost på hotellet, man kan ju inte säga annat än att man blir nervös inför sånt här.

Samling på ett av byns värdshus, och det är mängder med folk. 27 startande hundar och 21 domare fördelat på 7 provgrupper samt en del klubbfolk, släkt och vänner.

Anmälan hos de ansvariga med kontroll av rabies vacc och stamtavla. Vi sätter oss till bords.

Kaffe bjuds vi på vid bordet men bara ett fåtal av svenskarna kan dricka pga nervositeten.

Ordföranden håller en liten genomgång av vad som kommer hända under dagen och hälsar särskilt de svenska gästerna välkomna, på svenska!!!!.

En domare går igenom av vad de är särskilt intresserade av att se under dagen och vad de absolut inte vill se.

Uppdelning i grupper sker utanför, vi svenskar krånglar till det lite extra genom att våra hundar endast är chipmärkta, vår personliga veterinär får visa domarna hur chipläsaren fungerar så de kan kontrollera id på hundarna.

Väl uppställda inleds provdagen med jakthornsfanfarer, varefter ett logistiskt experiment tar vid då alla ska ta sig ut till respektive provmarker.

 

Jag var enda svensken i den provgruppen. Väl ute i provmarken fick hundarna släppas ut en och en för att först springa av sig lite i ett fritt sök. Tok släpptes som tredje hund och den uppdämmda energin var enorm. Sök i storlek med fjällhundar. =)

Efter dessa minuter utan koppel var det uppställning i drevkedja förstärkt med en lös hund. Tanken var att den lösa hunden skulle söka efter fågel längs en åkerren för att domaren skulle få se stånd. Den övriga drevkedjan skulle stöta upp hare för att kunna pröva spåregenskaperna.

 

Vi fick gå tjugo till tretio minuter innan det var vår tur att släppa. Nu hade vi hunnit fram till en yta med högt gräs, förutsättningarna såg goda ut för fasan. Min egen tanke var att låta hunden arbeta utan min styrning för att visa att han håller koll på mig och inte tvärtom. Söket var väl stort för att vara münster men farten och arbetsviljan visade han upp. Det tog några minuter innan han var inne i en skog och sökte. Vi ser hur rådjur studsar ut på andra sidan och mina förhoppningar är att tok ska hitta löpan men så sker tyvärr inte. Efter en minut är han återigen ute och söker av gräsmarken. Så var första släppet avklarat.

 

Vi i provgruppen fortsätter ut över höstsådden då en bil med provledaren dyker upp. Han kommer ut och pratar med alla i gruppen och bjuder på en chokladbit eller dyl under pågående sök. Mycket trevligt.

Vi fortsätter ut över rapsfälten som enligt min mening är väl höga och blöta för att hålla någon hare. En av de tyska hundarna markerar kraftigt vi en rishög, först med stånd och sedan försöker den gräva sig in men inget vilt visar sig. Vi hör en fasan gala längre fram i terrängen.

 

Så får jag order om att jag skall släppa ut min hund i sök igen. Jag låter hunden söka nära ett par trädgårdar men två av domarna i släptåg, men jag vill inte låta tok gå in på själva tomten. Och i efterhand visar detta sig vara ett misstag. När vi kommit till åkerns ände lättar en fasantupp i fel vind, hade hunden fått gå in i trädgården hade han fått vinden helt rätt. Hur som helst så markerar han sätet och fortsätter söket. Då ropar den tredje domaren att hare är på benen och eftersom min hund är lös kopplar jag snabbt upp och vi springer upp till spåret för att släppa. Tyvärr kommenderar domarna hunden lös innan vi hunnit fram till löpan men när han väl hittat den tar han spåret. Till att börja med åt fel håll men när han hittat legen vänder han och arbetar åt rätt håll. Tyvärr kommer han aldrig i fatt och får resa haren.

Tok kopplas och de tre tyska hundarna får visa vad de kan.

 

En av domarna trampar nästan på en hare, han ropar till och alla förarna försöker täcka sina hundars ögon. Haren går upp och så fort den är utom synhåll för hundarna sätts närmsta hund på spåret. Hunden spårar fint genom rapsen och ut över nästa åker och återvänder snart till föraren. Drevkedjan börjar gå igen och vi hinner inte gå 100 meter innan en hare går upp framför mig. Jag ropar ”Hase” och tok tittar på mig. Haren försvinner över en åkerren. Och domaren som står närmast ger klartecken att släppa. Tok drar iväg på löpan och är snabbt genom buskridån. Domarna springer fram för att se vad som händer på andra sidan. Tok ringar och fortsätter spåret. Försvinner sen utom synhåll. Kommer åter någon minut senare och kopplas åter. Även tyskarna får flera chanser innan vi är tillbaka vid bilarna.

 

Nästa moment att pröva är skott fasthet. Hundarna får gå ut i fritt sök en och en. Övriga hundar och förare sitter vid bilarna. När det är vår tur, löser jag kopplet och låter tok söka fritt. Efter några minuter och när hunden är på väg ut från mig skjuter domaren ett skott i luften. Tok tittar upp och ökar intensiteten i söket. Normalt ska föraren skjuta själv men för att vi ska slippa skaffa vapenpass osv så fixar domarna detta. Dryga halvminuten senare skjuter domaren även det andra skottet med samma resultat.

 

Klockan har nu dragit iväg fram mot lunch, vi byter jaktrevir och tar en snabblunch. Eftermiddagen fortsätter likt förmiddagen en hund tillåts söka av intressanta partier i terrängen medans övriga går i drevkedja, beredda att släppa om har går upp. Tok får gå ett släpp utan att hitta något och hararna är plötsligt som bortblåsta. När hundarna släpps för andra gången under eftermiddagen börjar de hända grejer. Tok hinner bara släppas längs en remiss när det flyger ut 7 rådjur och drevet tar vid. Oroväckande nog går det några hundra meter vid sidan om en större väg. En av domarna och husse är orolig och springer upp på närmsta kulle. Jag ser tok försvinna bakom en buskridå ca 1 km bort. Dryga minuten senare ser jag hunden igen då är han på väg tillbaka. Pust… skönt att det gick vägen.

 

Vi får fortsätta söka och tok tar genast stånd för rådjurslöpan. Jag låter honom lösa och fortsätta söka snart tar han stånd för någon fågel i buskarna, domaren som ser detta meddelar de övriga domarna. Hunden löser ståndet och söker vidare och har sedan ytterligare ett stånd innan han kopplas. Övriga hundar i gruppen släpps på varsin hare. Förstår på domartrion att de är nöjda med toks arbete. Efter ytterligare en kilometers drevande på åkrarna samlas gruppen de som vill släppa mer får chansen att gå tillbaka till bilarna medans övriga får skjuts. Bara en av förarna väljer att åka bil tillbaka.

En av de tyska hundarna visar upp ett gott drev på rådjur. Tok han får ytterligare ett spår på hare, vilket han sköter ypperligt spårar dryga kilometern vad vi kan se för att sedan göra en klockren återgång på löpan. Tyvärr hinner han inte ikapp denna hare heller innan han bryter och återvänder. Domarna berömmer hans arbetslust och ork.

”Har du cyckeltränat mycket?”

-Nja

 

Vi byter jaktmark ytterligare en gång och tok får ett fjärde harspår för att få chansen att visa skall även på hare. Skall på hare är avelskrav i tyskland, både sichtlaut och spurlaut är godkänt men tok har bara visat sig sichtlaut på rådjur och inte fått synkontakt med hare.

Men även den haren har hunnit alltför och tok får aldrig syn på den.

Domartrion gör vad de kan för att tok skall få visa sitt skall genom att han får gå i fritt sök i förhoppningen att han skall hitta en hare då men tyvärr blir så inte fallet. Samtliga hundar är nu helt slutkörda och garanterat genomprovade.

 

Tillbaka vid bilarna sammanträder domarkollegiet och meddelar att tyvärr, tyvärr kan en av de tyska hundarna inte godkännas då söket är undermåligt. Hunden har under dagen knappt lämnat husses sida under söket, övriga moment har den dock klarat.

 

Vi återvänder till värdshuset för gemensamavslutning. Vi svenska som skall bli kvar en natt till tar oss en öl i baren.

Jag inser att tok är godkänd och att betygen bör vara goda men viss osäkerhet finns ändå i magen.

Medans jag går och beställer kvällens andra pilsner går en av ”mina” domare fram till toks uppfödare, pekar på toks namn i startlistan säger två ord ”Edin superhund”. Gissa om man blir glad när jag fick höra detta.

Kvällen avslutas med middag och prisutdelning. Jag hamnade bredvid två domare som glatt delar med sig av sina erfarenheter.

Vilken glädje när Gråsidingens Tok och jag blir uppropade som Suchensiegerer. Med 76 pkt och laut am reh.

 

Nu har en och en halv månad snart gått sedan provet och vi tränar apportering för att kunna åka ner till tyskland på HZP, höstprovet för unghundar, i september.