Jaktprov 250 mil tur och retur, eller En TOK på HZP



I april var vi nere i Tyskland på anlagsprovet VJP, den gången åkte vi till LG Schleswig-Holstein en resa på 150 mil tur och retur. Eftersom upplevelserna av det provet enbart va positiva har sommaren ägnats åt att träna inför höstprovet HZP, vilket är ett fortsättningsprov med både anlags- och dressyrdelar. Den här gången bar det av till LG Schwaben i västra Bayern, en liten resa på 250 mil tur och retur.

 

Fredag den 17e September startade resan. Min sambo Helena hade slutat jobbet tidigt för att åka hem och packa ut det sista i bilen. Straxt efter kl 17 hämtade hon och hundarna upp mig på jobbet. Tuffade på ner till Karlskrona för intagande av middag på favorit hamburgerkedjan MAX. Resan fortsatte ner till Trelleborg, hinner rasta hundarna innan incheckning på färjan till Rostock. Får några timmars välbehövlig sömn innan vi når Tyskland, Autobahns förlovade land, på lördags morgonen. Åtta timmar senare och 80 mil under däcken svänger vi in till det Gasthaus där vi bokat boende och våra vänner från västkusten väntar. Helt OK standard och det är ju inte överallt som man kan ta med hundarna. Packar upp apportvilt som legat på kylning, öppnar en pilsner och går en sväng med hundarna. Efter en bit mat på hotellets restaurang hägrar sängen.

 

Söndag morgon ringer klockan tidigt. Ger hundarna en lite men behövlig frukost inför dagens strapatser och tar ut dom för en promenad. Gör några apportövningar för att friska upp minnet på Tok, just det plocka upp och lämna hos husse…

Lyckas även själv motsträvigt trycka i mig lite frukost. Klockan 7 sitter vi i bilarna och kör några få kilometer till provet samlingsplats. Inser att vi i alla fall inte är sena. Puh…

Går och tar i hand på de tyska provdeltagarna. Morgen… morgen… aus Schweden

Krögaren har duckat upp med frukostbuffé, men jag nöjer mig med kaffe, nervositeten har satt in. Fler och fler deltagare och domare anländer, de sista kommer inte förrän kl 8.

Överdomaren hälsar oss hjärtligt välkomna och förklarar lite vad de kommer att titta på under dagen.  Deltagarna har blivit indelade i fyra grupper med fyra hundar i varje och tre domare. Vi får även veta att vi kommer att börja med släpspår sedan väntar vattenarbetena och att vi efter lunch kommer att avsluta med fältdelen. Känns som ett bra upplägg för mig och tok.

 

Efter bilkaravan på tyskt manér kommer vi ut till provmarken där hundarna skall testas på släpspår. Det står minst fem rådjur ute på åkrarna redan när vi stannar bilarna, en av domarna stannar och klappar händerna för att de ska springa från fälten, vilket de snällt gör. Men hur ska det gå med spåren över färska löpor?? Vi får börja med att en och en släpper hunden så att de får springa av sig och lukta någon minut kanske även göra ifrån sig. När hunden innan mig skall släppas studsar ytterligare tre rådjur iväg, domarna väljer att släppa på en annan åker men bara 50 m längre bort. Sedan är det vår tur.  Tok han slår ut ett par slag i sök, skitpaus, lite mer sök och sen hittar han en löpa och försvinner in i skogen. NEJ vad händer nu, ser hur sambon vrider sig av oro. Men vad gör man, jo man försöker hålla god min inför domarna. – Hunden hittade nog en löpa får jag fram på knackig tyska. Domarföljet väljer att släppa den sista hunden i gruppen medans jag får vänta. Efter några minuter är tok tillbaka och ordningen är återställd.

 

Vi inleder själva provet med släpspår med and, 150m med två vinklar på öppna fält. De tre första ekipagen klarar uppgiften även om någon hund är långsam tillbaka och att någon byter grepp. Vi får vårt spår sist. Spårstarten är på en nyslagen vall och leder efter ca 100 m in i högre gräsmark. Har valt att spårläggaren skall släpa en and och lägga en torr i spårslutet, den blöta anden lägger han sedan vid sina fötter om hunden skulle gå på människolöpan i stället. Detta är ett val som samtliga ekipage får göra, men beroende på hur man tränat vill somliga att bara den blöta släpade ankan skall finnas att tillgå för hunden. Hur som helt tok tar an löpan bra och jag låter linan löpa ur halsbandet, han spårar inte riktigt med samma säkerhet som på träning men ändå med god spårkontakt. Snabbt klarar han av vinklarna och är framme och hittar anden, greppar och vänder åter. I detta skede är det diskvalificerande att ge kommandon till hunden, så det är bara att bita sig i läppen. Tok kommer in till husse men passerar, går och pissar för att slutligen komma in och sätta sig på husses vänster sida. Det är med att springa och skvätta var väl inte helt planenligt men låt gå. LOSS och massor av beröm. YES första momentet gick vägen.

 

Direkt går vi över till hårviltssläpspåret, 300 meter med två vinklar med kanin eller hare. Samtliga i gruppen har kanin med sig. Den först hunden har stora bekymmer men lyckas bärga viltet efter många om och men. De två följande hundarna imponerar, frågan är om inte spårläggaren drar närmare 400 m, det ser i alla fall väldigt långt ut. Men hundarna fixar både spå och hemfrakt snyggt. Vi är återigen sist ut, marken att dra spåren på börjar ta slut så jag får börja på andra sidan ett majsfält. Sätter an tok på löpan, han fäster och jag släpper loss linan ur halsbandet. Han drar i rask takt i väg i spåret. Själv vänder jag tillbaka fem meter till spårstarten, men när jag väder mig om och tittar efter hunden så är han borta. Tittar oroligt på domarna, en av dom har flyttat sig ut till höger. Men vart är hunden. Långa sekunder senare undrar den andra domaren ser du hunden? Precis då får jag syn på honom.. Jättelångt bort vid några ensilagebalar. Ser hur han drar vind och sedan ner med nosen i gräset. Upp lyfter han en kanin som han springer tillbaka med i högt tempo. Jag hade förväntat mig att spåret skulle ligga i en annan riktning och är lite överraskad. Tok försvinner ur min syn bakom majsfältet men dyker snart upp i svackan framför mig igen. När han lämnar av upptäcker jag att han hittat den släpade kaninen istället för den torra, vilket anses som helt OK. Kanske något att fundera på under svenska prov att även spårläggaren ska ha apportvilt hos sig.

 

Bilföljet vänder om på åkervägen och vi tar oss till platsen för vattenarbetet.. Väl framme parkerar vi i vägkanten. Solen skiner rätt starkt nu och det börjar bli varmt. Domarna tar ner oss i skuggan när de berättar hur det kommer att gå till. Det är uppdelat i tre moment och om man misslyckas i någon av de två första så får man inte göra det tredje som är stöta levande and i vassbeklätt vatten. Första momentet så kastas en and ut i vattnet helt synligt, hunden måste gå i vattnet inom en minut och när den är på väg fram skjuts ett skott o vattnet för att kontrollera skottfastheten. Det andra momentet är apportsök i vass, en and kastas ut i vatten utan skott och utan att hunden ser. Man skall sedan dirigera ut hunden till rätt område där hunden ska hitta och hämta anden till husse utan förarstöd. Det tredje momentet är alltså stöt av levande and i vass. En levande and kastas ut i vassen utan att hunden ser. Föraren skall dirigera ut hunden som sedan självständigt skall jaga fram anden till skottläge eller ta den själv, motsvarande en skadeskjutning vid vanlig andjakt. Den första hunden i gruppen fixade första momentet galant men hade problem vid det andra och lyckades inte bärga anden. Med följden att ekipaget underkändes på vattendelen av provet. Nervositeten steg i hela provgruppen andra hunden ut ville först inte ut i vattnet men föraren lyckade få ut hunden inom den utsatta minuten. Även i den andra delen var det stolpe ut, hunden fick söka länge och skickas om ett par gången innan anden hittades. Inför det tredje momentet ser vi i publiken att anden flyger lite väl lång iväg innan den landar i vass. Hunden skickas i och söker noggrant igen om dammen, men när provtiden om femton minuter har gått utan att anden hittats så säger reglerna att en död and skall kastas i vattnet framför hunden. Så sker och anden hämtas.

Nu är det så min tur. Efter en snabb övertalning går tok i vattnet domaren skjuter ett skott i vattnet, tok ökar farten och anden bärgas, tyvärr spottas den ut framför fötterna på mig. Andra momentet går riktigt fint, efter en försiktig igång finner han anden snabbt och sedan åter till mig. Apporten avslutas även den med att anden spottas framför mina fötter.

Domarna sätter ut den levande anden och jag blir anvisad vart jag ska få hunden att söka i för riktning. Snabbt försvinner tok åt rätt håll. Sen blir det tyst och det fortsätter att vara tyst och stilla i vassen. Jag misstänker att han står och frågar en av domarna om jag skall mana på honom, svaret är kort –nej. Väntar i vad som måste vara flera minuter sedan löser tok ståndet och driver ut anden med skall. Domaren kommer inte åt att skjuta. Efter en halv minut kommer hunden ut ur vassen med anden levande i munnen. Simmar mot mig och tar sig upp för en brant kant avslutar med en godkänd avlämning. En av domarna tar snabbt hand om anden och kontrollerar så att hunden inte varit för hård. Upprymd av glädje lämnar jag vattnet och sätter tok i buren ger honom vatten och leverpastej. Tydligen så fick vi även tillgodoräkna oss stånd för anden. =)

Missar att se den sista hunden i gruppen men förstår att den inte lyckades i första momentet och att den väljer att avbryta provet.

 

Efter förflyttning till marken för provets fältdel intas dagens förtäring, macka och läsk som domargruppen har med ut i fält. Mycket trevligt.

Fältsöken börjar provas. Första hunden får gå i sidvind, går stort men något ostrukturerat. Dock helt OK även med svenska mått. Andra hunden visar upp ett liknande sök.

När det är min tur får jag gå i rak motvind, jag vet att tok brukar visa ett snyggt sök just i dessa situationer. Så även denna gång men det börjar synas att såväl huvud som kropp börjar tröttna. Tillexempel kovänder han flera gånger, men men vad kan man begära. Vi får sedan turas om och söka, det skjuts i luften för att testa skottfastheten men ingen hund reagerar negativt utan ökar farten eller spanar efter skadat vilt. Samtliga hundar står även för fågel även om det var kort i vissa fall. Dagen avslutas med öppen domarberättelse om vad de sett hos hundarna under dagen och vad betygen blir.  För vår egen del blev det 10 jäms över, frånsett momentet Art des bringes, typ sättet att apportera, där vi fick nedslag och fick en åtta. Totalt tilldelades vi 178 punkter. Under provets gång har elva moment och egenskaper bedömts. Näsa, sök, stånd, förighet, arbetsglädje, vattenarbete – andstöt i vass, vattenarbete – vattenapport i vass, fjäderviltsapport, horviltsapport, sättet att apportera och hörsamheten.

Momenten har olika koefficienter och högst har näsa och andstötsarbetet med poängen*3.

 

Provet avslutades på restaurangen med middag och öl, diskussionerna kring borden var av stor behållning. Att snacka hundar med engagerade människor är alltid kul. Prisutdelning följde givetvis och alla godkända hundar fick en fin sejdel i keramik med en munsterlogo på. Av femton startande hundar godkändes nio, tok han placerade sig på en hedrande tredjeplacering. Av de 6 icke godkända hundarna underkändes 5 på vattendelen. Middagen avslutades med fotografering.

 

Tillbaka på hotellet somnade man ovaggad och det var med ett leende på läpparna man gick upp följande morgon kl 4 för att påbörja resan hem till Öland igen, 22 timmar senare var vi äntligen hemma.

 

//Johan Johansson

VJP HZP Gråsidingens TOK


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0