kipochtok

I april var vi nere i Tyskland på anlagsprovet VJP, den gången åkte vi till LG Schleswig-Holstein en resa på 150 mil tur och retur. Eftersom upplevelserna av det provet enbart va positiva har sommaren ägnats åt att träna inför höstprovet HZP, vilket är ett fortsättningsprov med både anlags- och dressyrdelar. Den här gången bar det av till LG Schwaben i västra Bayern, en liten resa på 250 mil tur och retur.

 

Fredag den 17e September startade resan. Min sambo Helena hade slutat jobbet tidigt för att åka hem och packa ut det sista i bilen. Straxt efter kl 17 hämtade hon och hundarna upp mig på jobbet. Tuffade på ner till Karlskrona för intagande av middag på favorit hamburgerkedjan MAX. Resan fortsatte ner till Trelleborg, hinner rasta hundarna innan incheckning på färjan till Rostock. Får några timmars välbehövlig sömn innan vi når Tyskland, Autobahns förlovade land, på lördags morgonen. Åtta timmar senare och 80 mil under däcken svänger vi in till det Gasthaus där vi bokat boende och våra vänner från västkusten väntar. Helt OK standard och det är ju inte överallt som man kan ta med hundarna. Packar upp apportvilt som legat på kylning, öppnar en pilsner och går en sväng med hundarna. Efter en bit mat på hotellets restaurang hägrar sängen.

 

Söndag morgon ringer klockan tidigt. Ger hundarna en lite men behövlig frukost inför dagens strapatser och tar ut dom för en promenad. Gör några apportövningar för att friska upp minnet på Tok, just det plocka upp och lämna hos husse…

Lyckas även själv motsträvigt trycka i mig lite frukost. Klockan 7 sitter vi i bilarna och kör några få kilometer till provet samlingsplats. Inser att vi i alla fall inte är sena. Puh…

Går och tar i hand på de tyska provdeltagarna. Morgen… morgen… aus Schweden

Krögaren har duckat upp med frukostbuffé, men jag nöjer mig med kaffe, nervositeten har satt in. Fler och fler deltagare och domare anländer, de sista kommer inte förrän kl 8.

Överdomaren hälsar oss hjärtligt välkomna och förklarar lite vad de kommer att titta på under dagen.  Deltagarna har blivit indelade i fyra grupper med fyra hundar i varje och tre domare. Vi får även veta att vi kommer att börja med släpspår sedan väntar vattenarbetena och att vi efter lunch kommer att avsluta med fältdelen. Känns som ett bra upplägg för mig och tok.

 

Efter bilkaravan på tyskt manér kommer vi ut till provmarken där hundarna skall testas på släpspår. Det står minst fem rådjur ute på åkrarna redan när vi stannar bilarna, en av domarna stannar och klappar händerna för att de ska springa från fälten, vilket de snällt gör. Men hur ska det gå med spåren över färska löpor?? Vi får börja med att en och en släpper hunden så att de får springa av sig och lukta någon minut kanske även göra ifrån sig. När hunden innan mig skall släppas studsar ytterligare tre rådjur iväg, domarna väljer att släppa på en annan åker men bara 50 m längre bort. Sedan är det vår tur.  Tok han slår ut ett par slag i sök, skitpaus, lite mer sök och sen hittar han en löpa och försvinner in i skogen. NEJ vad händer nu, ser hur sambon vrider sig av oro. Men vad gör man, jo man försöker hålla god min inför domarna. – Hunden hittade nog en löpa får jag fram på knackig tyska. Domarföljet väljer att släppa den sista hunden i gruppen medans jag får vänta. Efter några minuter är tok tillbaka och ordningen är återställd.

 

Vi inleder själva provet med släpspår med and, 150m med två vinklar på öppna fält. De tre första ekipagen klarar uppgiften även om någon hund är långsam tillbaka och att någon byter grepp. Vi får vårt spår sist. Spårstarten är på en nyslagen vall och leder efter ca 100 m in i högre gräsmark. Har valt att spårläggaren skall släpa en and och lägga en torr i spårslutet, den blöta anden lägger han sedan vid sina fötter om hunden skulle gå på människolöpan i stället. Detta är ett val som samtliga ekipage får göra, men beroende på hur man tränat vill somliga att bara den blöta släpade ankan skall finnas att tillgå för hunden. Hur som helt tok tar an löpan bra och jag låter linan löpa ur halsbandet, han spårar inte riktigt med samma säkerhet som på träning men ändå med god spårkontakt. Snabbt klarar han av vinklarna och är framme och hittar anden, greppar och vänder åter. I detta skede är det diskvalificerande att ge kommandon till hunden, så det är bara att bita sig i läppen. Tok kommer in till husse men passerar, går och pissar för att slutligen komma in och sätta sig på husses vänster sida. Det är med att springa och skvätta var väl inte helt planenligt men låt gå. LOSS och massor av beröm. YES första momentet gick vägen.

 

Direkt går vi över till hårviltssläpspåret, 300 meter med två vinklar med kanin eller hare. Samtliga i gruppen har kanin med sig. Den först hunden har stora bekymmer men lyckas bärga viltet efter många om och men. De två följande hundarna imponerar, frågan är om inte spårläggaren drar närmare 400 m, det ser i alla fall väldigt långt ut. Men hundarna fixar både spå och hemfrakt snyggt. Vi är återigen sist ut, marken att dra spåren på börjar ta slut så jag får börja på andra sidan ett majsfält. Sätter an tok på löpan, han fäster och jag släpper loss linan ur halsbandet. Han drar i rask takt i väg i spåret. Själv vänder jag tillbaka fem meter till spårstarten, men när jag väder mig om och tittar efter hunden så är han borta. Tittar oroligt på domarna, en av dom har flyttat sig ut till höger. Men vart är hunden. Långa sekunder senare undrar den andra domaren ser du hunden? Precis då får jag syn på honom.. Jättelångt bort vid några ensilagebalar. Ser hur han drar vind och sedan ner med nosen i gräset. Upp lyfter han en kanin som han springer tillbaka med i högt tempo. Jag hade förväntat mig att spåret skulle ligga i en annan riktning och är lite överraskad. Tok försvinner ur min syn bakom majsfältet men dyker snart upp i svackan framför mig igen. När han lämnar av upptäcker jag att han hittat den släpade kaninen istället för den torra, vilket anses som helt OK. Kanske något att fundera på under svenska prov att även spårläggaren ska ha apportvilt hos sig.

 

Bilföljet vänder om på åkervägen och vi tar oss till platsen för vattenarbetet.. Väl framme parkerar vi i vägkanten. Solen skiner rätt starkt nu och det börjar bli varmt. Domarna tar ner oss i skuggan när de berättar hur det kommer att gå till. Det är uppdelat i tre moment och om man misslyckas i någon av de två första så får man inte göra det tredje som är stöta levande and i vassbeklätt vatten. Första momentet så kastas en and ut i vattnet helt synligt, hunden måste gå i vattnet inom en minut och när den är på väg fram skjuts ett skott o vattnet för att kontrollera skottfastheten. Det andra momentet är apportsök i vass, en and kastas ut i vatten utan skott och utan att hunden ser. Man skall sedan dirigera ut hunden till rätt område där hunden ska hitta och hämta anden till husse utan förarstöd. Det tredje momentet är alltså stöt av levande and i vass. En levande and kastas ut i vassen utan att hunden ser. Föraren skall dirigera ut hunden som sedan självständigt skall jaga fram anden till skottläge eller ta den själv, motsvarande en skadeskjutning vid vanlig andjakt. Den första hunden i gruppen fixade första momentet galant men hade problem vid det andra och lyckades inte bärga anden. Med följden att ekipaget underkändes på vattendelen av provet. Nervositeten steg i hela provgruppen andra hunden ut ville först inte ut i vattnet men föraren lyckade få ut hunden inom den utsatta minuten. Även i den andra delen var det stolpe ut, hunden fick söka länge och skickas om ett par gången innan anden hittades. Inför det tredje momentet ser vi i publiken att anden flyger lite väl lång iväg innan den landar i vass. Hunden skickas i och söker noggrant igen om dammen, men när provtiden om femton minuter har gått utan att anden hittats så säger reglerna att en död and skall kastas i vattnet framför hunden. Så sker och anden hämtas.

Nu är det så min tur. Efter en snabb övertalning går tok i vattnet domaren skjuter ett skott i vattnet, tok ökar farten och anden bärgas, tyvärr spottas den ut framför fötterna på mig. Andra momentet går riktigt fint, efter en försiktig igång finner han anden snabbt och sedan åter till mig. Apporten avslutas även den med att anden spottas framför mina fötter.

Domarna sätter ut den levande anden och jag blir anvisad vart jag ska få hunden att söka i för riktning. Snabbt försvinner tok åt rätt håll. Sen blir det tyst och det fortsätter att vara tyst och stilla i vassen. Jag misstänker att han står och frågar en av domarna om jag skall mana på honom, svaret är kort –nej. Väntar i vad som måste vara flera minuter sedan löser tok ståndet och driver ut anden med skall. Domaren kommer inte åt att skjuta. Efter en halv minut kommer hunden ut ur vassen med anden levande i munnen. Simmar mot mig och tar sig upp för en brant kant avslutar med en godkänd avlämning. En av domarna tar snabbt hand om anden och kontrollerar så att hunden inte varit för hård. Upprymd av glädje lämnar jag vattnet och sätter tok i buren ger honom vatten och leverpastej. Tydligen så fick vi även tillgodoräkna oss stånd för anden. =)

Missar att se den sista hunden i gruppen men förstår att den inte lyckades i första momentet och att den väljer att avbryta provet.

 

Efter förflyttning till marken för provets fältdel intas dagens förtäring, macka och läsk som domargruppen har med ut i fält. Mycket trevligt.

Fältsöken börjar provas. Första hunden får gå i sidvind, går stort men något ostrukturerat. Dock helt OK även med svenska mått. Andra hunden visar upp ett liknande sök.

När det är min tur får jag gå i rak motvind, jag vet att tok brukar visa ett snyggt sök just i dessa situationer. Så även denna gång men det börjar synas att såväl huvud som kropp börjar tröttna. Tillexempel kovänder han flera gånger, men men vad kan man begära. Vi får sedan turas om och söka, det skjuts i luften för att testa skottfastheten men ingen hund reagerar negativt utan ökar farten eller spanar efter skadat vilt. Samtliga hundar står även för fågel även om det var kort i vissa fall. Dagen avslutas med öppen domarberättelse om vad de sett hos hundarna under dagen och vad betygen blir.  För vår egen del blev det 10 jäms över, frånsett momentet Art des bringes, typ sättet att apportera, där vi fick nedslag och fick en åtta. Totalt tilldelades vi 178 punkter. Under provets gång har elva moment och egenskaper bedömts. Näsa, sök, stånd, förighet, arbetsglädje, vattenarbete – andstöt i vass, vattenarbete – vattenapport i vass, fjäderviltsapport, horviltsapport, sättet att apportera och hörsamheten.

Momenten har olika koefficienter och högst har näsa och andstötsarbetet med poängen*3.

 

Provet avslutades på restaurangen med middag och öl, diskussionerna kring borden var av stor behållning. Att snacka hundar med engagerade människor är alltid kul. Prisutdelning följde givetvis och alla godkända hundar fick en fin sejdel i keramik med en munsterlogo på. Av femton startande hundar godkändes nio, tok han placerade sig på en hedrande tredjeplacering. Av de 6 icke godkända hundarna underkändes 5 på vattendelen. Middagen avslutades med fotografering.

 

Tillbaka på hotellet somnade man ovaggad och det var med ett leende på läpparna man gick upp följande morgon kl 4 för att påbörja resan hem till Öland igen, 22 timmar senare var vi äntligen hemma.

 

//Johan Johansson

VJP HZP Gråsidingens TOK

I tisdags samlades träningsgruppen i Alsjöholm för lite apportträning på land och i vatten. Christian hade fixat en inhängnad så att vi kunde testa på apport över hinder (Bringes über Hindernis). Alla hundar fixade uppgiften även lilla tok. Christian tog även denna fantastiska bild.

Fortsatte sen med vattenträning. Öppenklassvatten är nog inga större problem men avlämningen får vi jobba vidare med.
Tog avslutningsvis även ut Kip för lite uppfräschning av apporten. Att apportera över hinder va inga problem men blev tråkigt rätt snabbt och då krävdes lite övertalning för att utföra uppgiften.
Blev även ett släpspår med kanin för gammel mannen, viss uppfräschning behövs även där...

//JOhan

Nu är jag hemma från dagens viltvårdsrunda med hundarna.

Har varit på två olika marker och satt ut flaggor för att skrämma rådjuren.
Hundarna fick gå varsin runda.
Ikväll såg vi betydlig fler rådjur. På första marken såg vi tre, 2 getter och en relativt fin bock (kanske något för 16 augusti).
På den andra marken där Tok fick söka Verkade de stå ett par rådjur på varje åker. Lite svårt att veta vart man ska sätta flaggorna. Såg i alla fall ett tiotal olika djur varav ett kid som sprang upp. Kidden verkar vara ganska stora iaf.

//Johan

Jaha då va man hemma igen efter att ha gjort dagens viltvårdande insats.
Har varit på min föräldragård och sökt av de åkrar som skall skördas i morgon.
Rådjurskidden brukar ju ligga och trycka lite för länge när väl maskinerna är på åkern. Färdig köttfärs

Söker med hundarna i lina och sätter ut lite vita flaggor för att varna getterna.
Idag såg iof inte så mycket bara en hare och en get. och inte mycket legor. Men men... de hetaste ställerna kommer att skördas om några dagar.
Förhoppningsvis dör inte så många kid i slåttern i år då den har blivit fördröjd av vädret och att rådjuren verkar ha fått kid relativt tidigt.

Hundarna är trötta och kommer inte stöka något ikväll.. =)

//Johan

Nu har man börjat smälta upplevelserna och allt återgått till vardag. Men än finns hela upplevelsen i färskt minne varför jag tänkte återge hur det gick till när vi åkte 150 mil tur och retur för att starta på VJP i Gettorf, Schleswig-Holstein.

 

Det var bestämt redan innan valpen var beställd att den skulle testas i Tyskland. Detta eftersom jag för några år sedan var nere och tittade på ett VJP och blev mycket imponerad av upplägget och domarnas rigorösa granskning av hundarna. Både valpen och ”gamla” Kip fick vaccination mot rabies redan ett år innan provet.

Hela injagningen av valpen fick gå med siktet inställt på just VJP. Tidigt tillvänjning av allt vilt som hunden skulle få jaga, såväl fågel som hårvilt. Detta kompletterat med mycket kontaktövningar för att stärka banden mellan hund och husse.

 

Jakt och jaktträningssäsongen fick dock avslutas i förtid pga av den rikliga snömängd som fanns över hela landet. Dessutom lyckades valpen dryga två månader innan den tänkta provstarten bryta en klokapsel.

Frågorna hopade sig, är han verkligen tillräckligt tränad, kommer klon att hinna läka ihop.

Två veckor innan avresan va i alla fall klon läkt och lite lättare fågelträning kunde genomföras då snön släppt sitt tag. Tok han sökte helt OK och jobbade på bra med för åldern godkänd reviering. Dock fick vi inga chanser på fågel men husse tyckte tok visade att han kunde klara av provet.

 

Fredag 9 april inleddes med att husse fick lov att jobba hade av misstag bokat in ett byggmöte. Nu spelade det inte så stor roll då matte inte heller kom ifrån på förmiddagen. Kl 15 var i alla fall allt packat i bilen och vi började rulla mot Kristianstad, där vi blivit lovade övernattning hos våra goda vänner Jens & Malin. 3 timmar senare rullar vi in på gårdsplanen och några öl senare hittar vi äntligen ner i bäddsoffan.

 

Tidig uppstigning följande morgon. Efter frukost kom vi iväg klockan hade tickat fram till 8 trotts att vi skulle varit iväg vid 7. Fem timmar i bilen, Öresundsbron, stora och lilla beltbroarna och sen ner genom jylland. Straxt efter kl 13 va vi så framme och mötte upp de övriga svenska deltagarna. Det blev som vanligt flera kära återseenden men även några nya ansikten. Eftermiddagen blev lugn och efter incheckning tog vi oss till en av de lokala resturangerna, personalen blev lite överraskad när 14 svenska snubbar in.

 

Nästa morgon blev det tidigt uppstigning, det var ju den stora provdagen. Promenad längs byns gata. Tok små stod för några koltrastar i en häck. Just ståndet är det som jag va lite osäker på, visst han står jättebra men har ju inte haft mer än en handfull chanser på vildfågel och kanske ett tiotal stånd för utsatt fågel.

Lyckas trycka i sig lite frukost på hotellet, man kan ju inte säga annat än att man blir nervös inför sånt här.

Samling på ett av byns värdshus, och det är mängder med folk. 27 startande hundar och 21 domare fördelat på 7 provgrupper samt en del klubbfolk, släkt och vänner.

Anmälan hos de ansvariga med kontroll av rabies vacc och stamtavla. Vi sätter oss till bords.

Kaffe bjuds vi på vid bordet men bara ett fåtal av svenskarna kan dricka pga nervositeten.

Ordföranden håller en liten genomgång av vad som kommer hända under dagen och hälsar särskilt de svenska gästerna välkomna, på svenska!!!!.

En domare går igenom av vad de är särskilt intresserade av att se under dagen och vad de absolut inte vill se.

Uppdelning i grupper sker utanför, vi svenskar krånglar till det lite extra genom att våra hundar endast är chipmärkta, vår personliga veterinär får visa domarna hur chipläsaren fungerar så de kan kontrollera id på hundarna.

Väl uppställda inleds provdagen med jakthornsfanfarer, varefter ett logistiskt experiment tar vid då alla ska ta sig ut till respektive provmarker.

 

Jag var enda svensken i den provgruppen. Väl ute i provmarken fick hundarna släppas ut en och en för att först springa av sig lite i ett fritt sök. Tok släpptes som tredje hund och den uppdämmda energin var enorm. Sök i storlek med fjällhundar. =)

Efter dessa minuter utan koppel var det uppställning i drevkedja förstärkt med en lös hund. Tanken var att den lösa hunden skulle söka efter fågel längs en åkerren för att domaren skulle få se stånd. Den övriga drevkedjan skulle stöta upp hare för att kunna pröva spåregenskaperna.

 

Vi fick gå tjugo till tretio minuter innan det var vår tur att släppa. Nu hade vi hunnit fram till en yta med högt gräs, förutsättningarna såg goda ut för fasan. Min egen tanke var att låta hunden arbeta utan min styrning för att visa att han håller koll på mig och inte tvärtom. Söket var väl stort för att vara münster men farten och arbetsviljan visade han upp. Det tog några minuter innan han var inne i en skog och sökte. Vi ser hur rådjur studsar ut på andra sidan och mina förhoppningar är att tok ska hitta löpan men så sker tyvärr inte. Efter en minut är han återigen ute och söker av gräsmarken. Så var första släppet avklarat.

 

Vi i provgruppen fortsätter ut över höstsådden då en bil med provledaren dyker upp. Han kommer ut och pratar med alla i gruppen och bjuder på en chokladbit eller dyl under pågående sök. Mycket trevligt.

Vi fortsätter ut över rapsfälten som enligt min mening är väl höga och blöta för att hålla någon hare. En av de tyska hundarna markerar kraftigt vi en rishög, först med stånd och sedan försöker den gräva sig in men inget vilt visar sig. Vi hör en fasan gala längre fram i terrängen.

 

Så får jag order om att jag skall släppa ut min hund i sök igen. Jag låter hunden söka nära ett par trädgårdar men två av domarna i släptåg, men jag vill inte låta tok gå in på själva tomten. Och i efterhand visar detta sig vara ett misstag. När vi kommit till åkerns ände lättar en fasantupp i fel vind, hade hunden fått gå in i trädgården hade han fått vinden helt rätt. Hur som helst så markerar han sätet och fortsätter söket. Då ropar den tredje domaren att hare är på benen och eftersom min hund är lös kopplar jag snabbt upp och vi springer upp till spåret för att släppa. Tyvärr kommenderar domarna hunden lös innan vi hunnit fram till löpan men när han väl hittat den tar han spåret. Till att börja med åt fel håll men när han hittat legen vänder han och arbetar åt rätt håll. Tyvärr kommer han aldrig i fatt och får resa haren.

Tok kopplas och de tre tyska hundarna får visa vad de kan.

 

En av domarna trampar nästan på en hare, han ropar till och alla förarna försöker täcka sina hundars ögon. Haren går upp och så fort den är utom synhåll för hundarna sätts närmsta hund på spåret. Hunden spårar fint genom rapsen och ut över nästa åker och återvänder snart till föraren. Drevkedjan börjar gå igen och vi hinner inte gå 100 meter innan en hare går upp framför mig. Jag ropar ”Hase” och tok tittar på mig. Haren försvinner över en åkerren. Och domaren som står närmast ger klartecken att släppa. Tok drar iväg på löpan och är snabbt genom buskridån. Domarna springer fram för att se vad som händer på andra sidan. Tok ringar och fortsätter spåret. Försvinner sen utom synhåll. Kommer åter någon minut senare och kopplas åter. Även tyskarna får flera chanser innan vi är tillbaka vid bilarna.

 

Nästa moment att pröva är skott fasthet. Hundarna får gå ut i fritt sök en och en. Övriga hundar och förare sitter vid bilarna. När det är vår tur, löser jag kopplet och låter tok söka fritt. Efter några minuter och när hunden är på väg ut från mig skjuter domaren ett skott i luften. Tok tittar upp och ökar intensiteten i söket. Normalt ska föraren skjuta själv men för att vi ska slippa skaffa vapenpass osv så fixar domarna detta. Dryga halvminuten senare skjuter domaren även det andra skottet med samma resultat.

 

Klockan har nu dragit iväg fram mot lunch, vi byter jaktrevir och tar en snabblunch. Eftermiddagen fortsätter likt förmiddagen en hund tillåts söka av intressanta partier i terrängen medans övriga går i drevkedja, beredda att släppa om har går upp. Tok får gå ett släpp utan att hitta något och hararna är plötsligt som bortblåsta. När hundarna släpps för andra gången under eftermiddagen börjar de hända grejer. Tok hinner bara släppas längs en remiss när det flyger ut 7 rådjur och drevet tar vid. Oroväckande nog går det några hundra meter vid sidan om en större väg. En av domarna och husse är orolig och springer upp på närmsta kulle. Jag ser tok försvinna bakom en buskridå ca 1 km bort. Dryga minuten senare ser jag hunden igen då är han på väg tillbaka. Pust… skönt att det gick vägen.

 

Vi får fortsätta söka och tok tar genast stånd för rådjurslöpan. Jag låter honom lösa och fortsätta söka snart tar han stånd för någon fågel i buskarna, domaren som ser detta meddelar de övriga domarna. Hunden löser ståndet och söker vidare och har sedan ytterligare ett stånd innan han kopplas. Övriga hundar i gruppen släpps på varsin hare. Förstår på domartrion att de är nöjda med toks arbete. Efter ytterligare en kilometers drevande på åkrarna samlas gruppen de som vill släppa mer får chansen att gå tillbaka till bilarna medans övriga får skjuts. Bara en av förarna väljer att åka bil tillbaka.

En av de tyska hundarna visar upp ett gott drev på rådjur. Tok han får ytterligare ett spår på hare, vilket han sköter ypperligt spårar dryga kilometern vad vi kan se för att sedan göra en klockren återgång på löpan. Tyvärr hinner han inte ikapp denna hare heller innan han bryter och återvänder. Domarna berömmer hans arbetslust och ork.

”Har du cyckeltränat mycket?”

-Nja

 

Vi byter jaktmark ytterligare en gång och tok får ett fjärde harspår för att få chansen att visa skall även på hare. Skall på hare är avelskrav i tyskland, både sichtlaut och spurlaut är godkänt men tok har bara visat sig sichtlaut på rådjur och inte fått synkontakt med hare.

Men även den haren har hunnit alltför och tok får aldrig syn på den.

Domartrion gör vad de kan för att tok skall få visa sitt skall genom att han får gå i fritt sök i förhoppningen att han skall hitta en hare då men tyvärr blir så inte fallet. Samtliga hundar är nu helt slutkörda och garanterat genomprovade.

 

Tillbaka vid bilarna sammanträder domarkollegiet och meddelar att tyvärr, tyvärr kan en av de tyska hundarna inte godkännas då söket är undermåligt. Hunden har under dagen knappt lämnat husses sida under söket, övriga moment har den dock klarat.

 

Vi återvänder till värdshuset för gemensamavslutning. Vi svenska som skall bli kvar en natt till tar oss en öl i baren.

Jag inser att tok är godkänd och att betygen bör vara goda men viss osäkerhet finns ändå i magen.

Medans jag går och beställer kvällens andra pilsner går en av ”mina” domare fram till toks uppfödare, pekar på toks namn i startlistan säger två ord ”Edin superhund”. Gissa om man blir glad när jag fick höra detta.

Kvällen avslutas med middag och prisutdelning. Jag hamnade bredvid två domare som glatt delar med sig av sina erfarenheter.

Vilken glädje när Gråsidingens Tok och jag blir uppropade som Suchensiegerer. Med 76 pkt och laut am reh.

 

Nu har en och en halv månad snart gått sedan provet och vi tränar apportering för att kunna åka ner till tyskland på HZP, höstprovet för unghundar, i september.

I april var vi nere i Schleswig-Holstein och gick VJP.
Reslutatet kunde inte varit bättre. Provvinnare med 76pkt egenskapssiffror 11,11,11,11,10 och Laut am Reh.
Flera gråsidingar var nere på provet och samtliga bestod provet.

Vad bra det kan gå med en ordentlig injagning och minimal träning =)

Mest stolt var husse över västen med tyska klubbmärket. kommer att bäras i många hund sammanhang hemma i Sverige.

//Johan

Andra helgen i Oktober var Jimmy och Magnus hos mig på Öland för att jaga. Första dagen ängnades främst åt rådjur men vi avslutade med att släppa tok. Efter att ha spårat rådjur utan skall några hundra meter och sedan återvänt till husse. Börjar tok söka frenetiskt. Tre snabba skall sedan tyst någon sekund då kommer en hare rusande förbi husse, två snabba skott och haren blir liggande. tyvärr va det inte den haren som Tok drev men när han är åter till husse och blir visad spåret tar han det villigt och hittar haren. Väldigt spännande. Innan vi var ute ur såten stötte han ytterligare 3 Fasaner och en hare.

Stolt husse...
Fler berättelser kommer när jag har tid.

Första Rapphönan



Tok står under träning


Tok står för rapphöna

Nu börjar alla Toks prickar synas tydligt =)

//Johan

I dag ska vi på valpträff med tok, tänk att han redan är fem månader.
Direkt efter jobbet igår började resan. Var framme hos husses bror i dalarna straxt efter kl 23.
Har nu tillbringat natten i en husvagn, svårt att sova länge med två hundar som för ovanlighetens skull fick sova i sängen.

Vid 10 tiden bär det av mot enköping.
Ska bli riktigt kul att se hur dom andra i kullen är.

//Johan

Kip och Tok kommer från denna kennel www.grasidingens.se
Trevligt forum för den allsidiga jakthunden kleine münsterländer forum.munster.se
Bra jaktforum forum.robsoft.se
Kips gamla hemsida http://medlem.spray.se/monsterkip/

//Johan

Tänkte så här direkt i början lägga upp några bilder på kip och tok

Då tiden inte räcker till för att hålla kips hemsida uppdaterad samt att Tok har kommit in i familjen bestämde vi oss för att skapa en blogg där ni kan följa vad vi hittar på och se lite bilder på hundarna och få en och annan jaktberättelse.
Kips Hemsida ligger fortfarande uppe och kan nås HÄR

Vi åter kommer med bilder och vad som vi hittar på framöver

//Johan